Klockan ticka på som vanligt med full fart i natt och där låg jag sömnlös och kokade av ilska över att John Blund vägra titta förbi.
Somnade till bara för att vakna upp av grannens 11 åriga son stå och skrika i trappan som en jävla idiot.
För fan visa lite respekt!!
Lyckades slumra till igen men vakna upp 30 min senare av deras andra unge som stod och skrek i trappan.
Lovar jag har all överseende med att det kan höras och så när man bor i lägenhet.
Men WTF detta är inte normalt.
Helgerna är värst, eller ja det har lugnat sig lite.
Men innan kunde grannungarna springa in och ut var 3e minut, det kan jag ta, men varje gång smälde dom i dörren så huset fan höll på att rasa.
Sen leker dom med brevinkastet på min dörr.
Oooo ja det bästa är när den lille ungen öppnar min dörr.
Hallo liksom, någon form av koll får man väl ändå ha.
Jag gick ut och då var hela familjen på väg in till sig, det enda svar jag fick var - Han är lite nyfiken av sig.
Inte fan låtar man ungarna öppna in till andra människors hem, jag har hund och vad som helst hade kunnat hända.
Inte för att hon är aggresiv av sig men hon hade kunant sticka ut.
Well well. . .
Efter många om och men somna jag till lite halvt igen. Fick 10 min sen vart det dags att komma upp och dra iväg till psykologen.
Så, som en zombie vandrade jag med tunga steg ditåt.
Idag börja han prata lite med mig om min barndom.
Och jag hatar det.
Känner sån ångest över det.
Så blir jag så jävla ledsen, enda gången tårarna kommer på riktigt.
Men vet vi måste ta oss igenom det, hur jobbigt det än är.
För om det är något som ligger och bubblar där i det undermedvetna så vill jag bara ha fram det, så man kan lägga det bakom sig typ.
Men livet går vidare och så gör även jag.
Ikväll blir det mys med min underbara dotter.
Och kanske jag vaknar upp imorgon och är fri.
Peace out
//flippz
0 kommentarer:
Skicka en kommentar