Imponerad? Nä inte det minsta

Klockan ticka på som vanligt med full fart i natt och där låg jag sömnlös och kokade av ilska över att John Blund vägra titta förbi.

Somnade till bara för att vakna upp av grannens 11 åriga son stå och skrika i trappan som en jävla idiot.

För fan visa lite respekt!!

Lyckades slumra till igen men vakna upp 30 min senare av deras andra unge som stod och skrek i trappan.

Lovar jag har all överseende med att det kan höras och så när man bor i lägenhet.

Men WTF detta är inte normalt.

Helgerna är värst, eller ja det har lugnat sig lite.

Men innan kunde grannungarna springa in och ut var 3e minut, det kan jag ta, men varje gång smälde dom i dörren så huset fan höll på att rasa.

Sen leker dom med brevinkastet på min dörr.

Oooo ja det bästa är när den lille ungen öppnar min dörr.

Hallo liksom, någon form av koll får man väl ändå ha.

Jag gick ut och då var hela familjen på väg in till sig, det enda svar jag fick var - Han är lite nyfiken av sig.

Inte fan låtar man ungarna öppna in till andra människors hem, jag har hund och vad som helst hade kunnat hända.

Inte för att hon är aggresiv av sig men hon hade kunant sticka ut.

Well well. . . 

Efter många om och men somna jag till lite halvt igen. Fick 10 min sen vart det dags att komma upp och dra iväg till psykologen.

Så, som en zombie vandrade jag med tunga steg ditåt.

Idag börja han prata lite med mig om min barndom. 

Och jag hatar det.

Känner sån ångest över det.

Så blir jag så jävla ledsen, enda gången tårarna kommer på riktigt.

Men vet vi måste ta oss igenom det, hur jobbigt det än är.

För om det är något som ligger och bubblar där i det undermedvetna så vill jag bara ha fram det, så man kan lägga det bakom sig typ.

Men livet går vidare och så gör även jag.

Ikväll blir det mys med min underbara dotter.

Och kanske jag vaknar upp imorgon och är fri. 

Peace out

//flippz

I en annan del av mig....

Skriker mitt riktiga jag om att bli fri.

Fri från denna jävla sjukdom som gör mig så isolerad.

Varför kan den inte bara försvinna?

Jag vill inte ha konstant ångest när jag inte ens vet vad det är som orsaker denna dagliga galenskap.

Blir så förbannad på mig själv att jag inte kan slå mig fri från skiten.

Hur svårt ska det vara liksom?

Hur svårt ska det vara att ta på sig skorna och gå till affären, som man gjort tusen ggr innan?

Va fan liksom.

Det är fan inte kul.

Och långt där inne hör jag mig själv skrika.

KÄMPA!!!!

Men det är de enda jag gör.

Jag kämpar varje dag.

Tänker inte ge upp även om det är sjukt frestande.

I'm a fighter.

Men mitt liv är inte bara negativt eller ja vill inte säga negativt för jag är inte negativ av mig ( det blev många negativa där LOL)

Jag kämpar på och visst vissa dagar är bara för mycket men jag försöker hitta det positiva i dom ändån.

Allt händer av en orsak.

Och att jag mår såhär nu är kanske min prövning.

Och jag måste bara försöka acceptera det och låta det ta sin tid.

Vilket är väldigt svårt eftersom jag är sjukt otålig och hatar vänta, fråga dom som verkligen känner mig hahaha.

Jag har vänner, min syster och min dotter som älskar mig för den jag är.

Som inte pressar mig eller misstror mig och mitt måeende,

som är tålmodiga.

Det uppskattar jag som fan, för just nu kan det inte vara lätt att ha mig som vän.

.

Jag älskar verkligen er

tack för att ni finns där för mig.

Ni gör det värt att kämpa.

♥♥♥♥♥♥♥♥

Time flies by...

Somnade vid sju imorse och vaknade för en stund sen.

Detta måste få ett slut, behöver nattsömnen men kan fan inte somna hur trött jag än är.

Känner mig smått förvirrad.

Blir käka lite sen ska jag ringa på en lägenhet min vän M tipsade om.

Cross my fingers.

peace out

Flippz

Kvälls ångest....

Ligger här hemma i soffan och känner ångesten i kroppen.

Vill bara krypa ur mig själv och fly bort från detta.

Har haft några bra dagar och det är jag tacksam för, men nu har ångesten hittat tillbaka till en mer intesiv nivå.

Ogillas skarpt.

Känner varje hjärtslag, och hur den där skumma känslan sitter runt hjärtat och ut i armen.

Sticker till ibland när hjärtat slår ett slag.

Händerna är svettiga, likaså fötterna.

Känns som om jag inte kan ta ordentliga andetag.

Ska nog ta en stecolid, se om det hjälper lite.

Har en enorm stress känsla i kroppen med. 

Som om jag inte hinner med mig själv riktigt.

Nä, ikväll är ingen bra kväll.

Drar filten över huvudet och beger mig till en annan värld.

Peace out

//Flippz

Bara måste göras

Hittat en grymme sida om saker man kan hitta på med när man e uttråkad eller rastlös

Eller helt enkelt bara vill göra något man aldrig gjort innan.

Tror jag ska gå igenom den sidan och se vad man hittar för skoj.

Kommer posta det jag gör här på bloggen såklart. 

Rubrikerna på dom inläggen kommer vara nr från den sak jag valt ut från den sidan.

Kanske borde börja från nr 1 och göra alla.

Hmm kanske borde köra en utmaningstest. Att mina vänner ska utmana mig att göra något från sidan.

hmm hmm hmm

Fan så många ideer jag har i lilla huvudet nu.

Borde sluta skriva nu för känner hur den förvirrade galenskapen tar över mig ju mer jag skriver.

Men jag är inte riktigt redo än att släppa ut den.

Eller kan det vara så att jag inte är redo för att visa den för andra helt enkelt.

Det snurrar runt runt i huvudet och kroppen känns som den är speedad som fan.

Vad var där i mjölken jag drack?

Peace out

Flippz

Tillbaka blick..

Nu har jag skrivit in allt det jag hittade som jag skrev när jag låg på psyk.

Väldigt skrämmande att läsa allt det där igen och så många minnen som kom tillbaka.

Har inte skrivit hälften av vad som hände runt omkring en.

Så kommer nog ägna något el. några inlägg med tillbaka blickar.

Fyfan vad skrämmande hela den upplevelsen var.

Och så ensam, bortglömd och vilsen man kände sig.

Ville bara ha en famn att krypa upp  , medans jag somnade in tryggt till dom lugnande andetagen och den mjuka rösten som lovade att allt skulle bli bra igen.

Mår mycket bättre nu men har ännu en lång väg att vandra, men kommer aldrig ge upp eller sluta hoppas på att det någon dag kommer bli bättre.

Även om jag kanske hamnar där igen.

Aldrig mer vill jag hamna i så mörka tankar som jag hade där med att avsluta mitt liv.

Får rysningar bara jag tänker på det. Så fucking overkligt att ens tankar kan ha sådan makt över en.

Peace out 

//Flippz

Anteckningar från min tid på psyk

Jag skrev för ett tag sedan att jag skulle lägga ut lite av mina dagboksanteckningar från min tid på psyk.
Nu har jag äntligen hittat dagboken så kommer ägna några inlägg till vad jag skrivit.
Kan vara lite tjatig emellanåt eller saker som återkommer typ heeeeeeeela tiden.
Men fuck när man mår som jag gjorde då så blir det bara så. ...
Men frågan är om jag ska skriva ut dom som nya inlägg eller om jag ska ändra i datumen så det blir som  *real tids datum* Om jag gör det så kommer inläggen finnas under februari månad och mars månad.
Så är bara att kolla under menyn för respektive månad i så fall....
Hmm Tror nog jag ska göra så annars blir det helskumt.

Peace out

//Flippz

Omg....

Jag har tappat flåset , var fan är flåset? Satte igång med min träning idag, hemma man behöver faktiskt inte hänga på gym eller andra ställen för att komma i form :) , idag körde jag lite smått benövningar and omfg vad mina ben ogillar mig just nu. Damn vilken dålig form jag är i , men den lär ju inte bli bättre om jag inte gör något med den.
Så ja då har man kört lite ben idag som sagt , imorgon tror jag faktiskt jag sätter igång med zumban istället då tränar jag hela kroppen samtidigt.
Kommer bli skitbra. Det ända hindret är jag själv, så det är bara att sätta upp små mål och börja ta sig dit innan man sätter upp det sörre målet. Hellre många små segrar en en enda stor förlust.

Svammel svammel.
Time to eat.

Peace out

//flippz

Törstig

Klockan är mitt i natten, eller ja en bit över mitt i natten och jag blev så jävla sugen på fanta och coca cola.

Jag dricker läsk väldigt väldigt sällan för tydligen klarar jag inte av de som e i. Blir hyper hyper plus 25.

Kan ju själv tänka er hur det är när man redan är hyper sen innan.

Det blir kaos.

Vilket är sjukt knas för jag kunde inte leva utan cocacola innan. Cola och cigg var det viktigaste prion för mig.

Ciggen är jag glad att jag kan vara utan men fan vill kunna dricka min älskade cola.

Nåja.

Tog tekkla och gick bort till Öp-kiosken , dom har en läskautomat och tryckte ut en cola o en fanta. Så nu sitter jag här och njuter av en iskall fanta. Små klunkar sakta sakta , nam nam nam.

peace out

//flippz

Insomnia

ibland undrar jag om ja lider av insomnia. Har inte lyckats somna än och klockan är 06:45.
Utanför har staden vaknat till liv. Människor som ska till sina jobb, ungdomar som drar sig till skolorna.
Men här inne ligger jag och tekkla. Hon sover som en stock medans jag precis krupit ned under täcket efter en diskussion med mig själv om jag skulle hålla mig vaken eller inte.
Men när min blick började bli lite knas bestämde jag mig för att försöka sova, eller åtminstone vila ögonen.
Ser fan knappt vad jag skriver här så får gå in och kolla det senare idag och rätta till vad som blivit fel.

peace out

//flippz

Arbetsterapeuten....

I fredags träffade jag arbetsterapeuten för första gången.

Fick berätta en massa om hur min vardag såg ut o.s.v.

Jag babblade på som värsta torr pundaren, som vanligt när jag e nervös eller osäker i en situation.

Men hon hängde med i svängarna och det var skönt.

Vi pratade om mina sömnproblem och tydligen är det vanligt hoss personer med adhd.

I vilket fall så pratade hon om att jag uppvisade klassiska saker för just detta och att jag skulle få prova en bollkudde.

Tydligen så utlöses en lugnande hormon  i kroppen som får oss med denna problematiken att kunna slappna av om vi har något som ligger tätt intill, vi håller om något/någon, något tynger ner på.

Handlar om att man ska känna att där är typ stopp eller vad hon snacka om.

Det lät i vart fall vettigt.

Så jag blev uppskriven på en listan, men vet inte när det blir min tur, var tydligen lång kötid.

Just nu spelar det inte så stor roll. Har vant mig att inte kunna somna förrens väldigt väldigt sent.

Eller kan ju inte säga vant mig utan mer att jag funnit mig i det.

Är skitjobbigt när man är så jävla trött men man kan ändå inte somna, tankar som flygger utan man kan greppa om dom och en kropp som är helt *uppe i varv* trots man  ligger helt stilla.

Vi ska även se över min vardag och typ börja schemalägga så jag kan få en struktur på dagarna istället för ett konstant kaos. Det kan även bidra till ett bättre mående.

Hur eller hur så hoppas jag på att vi kan hitta ett sätt att få mig att somna utan insomningstabletterna,

att jag övervinner min rädsla för att gå ut och accepterar att jag mår som jag gör just nu och att det faktiskt är okey.

Vill vakna upp en dag och känna mig pigg, utvilad och helt *normal*.

Gå klart min svetsutbildning och sen ta mitt körkort.

Den dagen kommer att komma.

Jag ska bara sluta stressa fram mot den för annars glider den bara längre och längre bort.

Måste även fatta en del beslut

Men allt ordnar sig i halvlek

En låt - en person - ett hjärtslag

Peace out

//Flippz

Förlorad vän...

Var ett tag sen jag satte mig ner för att skriva ordentligt.

Men har så mycket i huvudet just nu och sånn jävla kaos inom mig.

Och jag skriver inte för andras skull, jag skriver för min egen skull.

Vet inte riktigt var jag ska börja, känns som allt kommer bli en enda röra av det jag skriver, men då får det fan bli det för måste få ner det.

Jag förlorade en vän i helgen pga att jag sa vad jag tyckte, hade gått en längre tid med tanken om att säga ifrån men visste vad konsekvenserna skulle bli eftersom personen inte kan ta att man är av annan åsikt.

I vilket fall så börja jag bli mer och mer ledsen över personens sätt.

Läste statusar om att *behövde sina amerikanska vänner* *behövde en riktig vän*

Saken hör till att dom amerikanska vännerna är ju personens kristna vänner osv. Fine nada problem.

Sen läser jag i personens blogg där det skrivs  att h*n bara ville ha en enda riktig vän som tog h*n för den h*n var, och att h*n kände sig så ensam.

Och denna personen har jag ställt upp som fan för, lyssnat på, gett råd, hjälpt så gott jag kunnat.

Aldrig kritiserat valen denne har gjort eller hur h*n lever sitt liv.

Och man fick höra att man var personens bästa vän för man behövde inte göra sig till med mig.

Ursäkta varför skrivs då sådana saker?

Fatta hur jävla sårande det är när man gjort så mycket för en person och sen får läsa allt detta.

Vad är problemet är man inte fin nog längre?

Eller är det bara ett buhuuuu det är så jävla synd om mig?

Inte någonstans nämns det om allt jag gjort, nej jag kräver ingen medalj men lite uppskattning eller ett tack, sist personen kom till mig så tröstade jag och gav mina råd igen osv.

Efteråt ser man hur h*n tackar gud bla bla bla. 

Så när jag fick se att h*n skrev att h*n behövde sina amerikanska vänner så mycket, fick jag helt enkelt nog och fråga om inte dom svenska inte dög längre.

WOOOOOOOOOOOOOOW

Där bröt helvetet loss:

Vad e det med dig Jessica , börjar tro du har extra dålig period, blablabla.

och 

Ska du be för mig Jessica, du som är så troende.

Du är en idiot du gör bort dig själv.

Ni tillför inget på min fb sida

Ja, då får jag väl vara en idiot i dina ögon då.

Du vet ju själv vad du förlorat.

Bara för jag inte är troende betyder det inte att jag inte kan finnas där ändån, eller?!

H*n tog bort mig som vän från FB , men detta är riktiga livet man kan inte trycka på delete bara så försvinner man.

Så fort någon säger emot eller är av en helt annan åsikt än dig så försvinner dom ur ditt liv.

Hur många ggr har du inte tagit bort din syster för hon sagt sin mening?!

Och när hon satte igång häxjakten på dig, vem var det som försvara dig då?!

Vem satte ner foten för din skull?!

Vem har lyssnat på allt ditt skitsnack om andra människor och bara suttit och nickat och hållt med för man inte orkat ta fighten då?!

Men ändå ser jag hur du springer och slickar röv på dessa människor.

Så desperat att vara med det *coola* gänget att du glömmer bort vilka som är dina riktiga vänner.

Och att det inte finns något *inne* gäng i denna staden, bara vanligt folk som syns lite mer än andra.

Och sen det du skriver på din status på fb om andra människors hygien.

När jag argumentera emot det för att folk ska förstå att där kan ligga andra orsaker bakom så sågar man allt du säger, hur det nu hängde ihop vet jag fortfarande inte. Men antar att du menar så fort man varit av annan åsikt så sågar man dig.

Sen raderar du hela inlägget.

Hur kan du då säga att du står för vad du tycker?!

Men nu är du ute ur mitt liv, många säger att det var det bästa som kunde hänt, för du tog så mycket energi från mig.

När jag behövde dig.

Då ignorerade du mig totalt.

Du kommer inte in i mitt liv igen.

du får hitta någon annan som är villig att göra det jag gjort i åratal.

Jag visste som sagt att detta skulle ske, men jag var beredd att ta konsekvenserna denna gången.

Man ska inte behöva ta hur mycket som helst utan att kunna säga ifrån.

Jag har riktiga vänner i mitt liv nu som inte bara tar utan dom ger med.

Massa mer.

Och det är så vänskap ser ut.

Man ger och man tar.

Jag vet att hur du kommer prata om mig, men jag bryr mig inte, dom som känner mig vet sanningen och du har ingen anledning att snacka skit om mig.

Men jag vet hur du är, jag känner dig.

Har sett detta hända förr.

Men jag ger dig det.

Trotts allt så önskar jag dig ett bra liv och att du lär dig ta vara på dom människorna som faktiskt finns där för dig.

Peace out

//flippz