Tillbaka blick..

Nu har jag skrivit in allt det jag hittade som jag skrev när jag låg på psyk.

Väldigt skrämmande att läsa allt det där igen och så många minnen som kom tillbaka.

Har inte skrivit hälften av vad som hände runt omkring en.

Så kommer nog ägna något el. några inlägg med tillbaka blickar.

Fyfan vad skrämmande hela den upplevelsen var.

Och så ensam, bortglömd och vilsen man kände sig.

Ville bara ha en famn att krypa upp  , medans jag somnade in tryggt till dom lugnande andetagen och den mjuka rösten som lovade att allt skulle bli bra igen.

Mår mycket bättre nu men har ännu en lång väg att vandra, men kommer aldrig ge upp eller sluta hoppas på att det någon dag kommer bli bättre.

Även om jag kanske hamnar där igen.

Aldrig mer vill jag hamna i så mörka tankar som jag hade där med att avsluta mitt liv.

Får rysningar bara jag tänker på det. Så fucking overkligt att ens tankar kan ha sådan makt över en.

Peace out 

//Flippz