En helg med min underbara dotter

Felizia och tekkla tog en eftermiddags lur ihop. 

Störriga morsan som hela tiden ska fota!

Helt inne i Call of duty!

Godis time och lite Tp spel!

                                      

Kvällsrunda med hunden !

Lyckades förresten att gå in om på hemköp när jag varit hoss psykologen så stanna en runda på åhlens med och köpte lite bad/dusch mys

Så blir ett varmt bad sen!

Torrpunderi !

Fyfan vad jag är slut idag!
Skulle städa igår men slutade med att jag börja sortera bland lådorna under sängen och annat . Är expert på att lägga allt huller om buller. Papper över allt osv.
Så ja här såg värre ut än när jag började.
Glömmde både tid och rum i mitt sorterande blev inte klar förrens vid ett inatt.
Höll på somen jävla torrpundare för fan. Galet när det blir så.
Höll på att ge upp efter ett tag för det tog aldrig slut liksom.
Vad ska man spara och vad ska man kasta.
Gör det inte lättare att man bor så man inte kunnat packa upp alla saker så att lägga allt på sin rätta plats är inte ens lönt att göra nu.

Var så inne i allt så jag glömmde ta min medicin igår och det märker jag nu.
Känner mig febrig och halv kass.
Ja sen tog ju ryggen en jävla massa stryk igår med så den är inte av denna världen så ont jag har. Tänker på om jag ska fortsätta med vad jag påbörja igår fast med dom packade lådorna.
Organisera i dom och samla ihop alla papper som ligger huller om buller där med.
Blir nog tusen ggr lättare att packa upp sen.
Måste bli bättre på att kasta det som behövs kastas och hålla koll på papper så dom ligger på en och samma plats.

Vad är annars nytt då?
Jo jag har fått förlängt till den 31januari. Så kan pusta ut lite och inte känna pressen över att hitta något inom en månad.
Höll på ta knäcken på mig.
Inte kul att få nej efter nej.

Men ja inte mycket att göra åt det.

Nu ska jag käka lite, ut med hunden och sen får jag se om jag myser net mig i soffan till en film eller om jag tar och rensar i lådorna.


Peace out

//Flippz

Väntan....

Sitter och tänker på var jag ska ta vägen om jag inte hittar en lägenhet till den 30 nov.

Var i helvete ska jag ta vägen!!!!!

Frustration, panik, ångest och oro avlöser varandra mer intensivare än vanligt.

Jag söker och söker men hittar inget.

Antingen så är dom för dyra eller så tar dom inte emot pga betalningsanmärkningar.

Men va fan jag har borgenär men det kvittar för det är deras policy.

Dom kan ta den policyn och dra åt fucking helvete. Trött på den här skiten nu.

Räcker för fan att jag mår som jag gör redan.

Jag är måttligt irriterad och förbannad kan man säga så ni får ursäkta språket.

Var och kolla på en lägenhet i Borrby igår skulle fått svar idag, men när kl närmade sig halv sju så ringde jag själv upp.

Då har inte han som har hand om uthyrningen kommit tillbaka från Stockholm eller var han nu var så får vänta tills nästa vecka innan man får besked på den.

FAN FAN FAN!!!

Vänta är inte min starka sida och speciellt inte när jag vet att jag inte har oddsen på min sida.

Och den här väntan på ett besked håller ändå ett litet hopp uppe av förväntan.

Och det vill jag inte vill veta domen direkt.

Men ja finns inte så mycket man kan göra mer än att sätta sig ner andas lugnt och bara härda ut.

Vet egentligen inte hur det ska gå till när jag ska in till psykologen, arbetsterapeuten eller läkaren.

Jag kan ju för fan inte sitta på en vanlig jävla buss för min löjliga sociala fobi.

Men om jag ska se saker positivt som alla säger till en hela jävla tiden

(testa ha det såhär 24/7 och se hur lätt det är att va positiv)

så lyckades jag faktiskt åka i bil dit och kolla på lägenheten och sen hem igen utan någon större attack.

Ja visst jag hade tagit stecolid innan, men det är inte alltid den hjälper till att hålla undan attackerna eller ångesten.

I vilket fall så hade jag bara kunnat skita i det , den tanken slog mig ett antal gånger under dagen , men jag åkte.

Fick ett beskedd av min stora syster med, hon har fått öka sin medicinering och ska ta den i minst ett år till.

Varkens hon eller jag är typer som oftast inte oroar oss i onödan utan allting löser sig typ.

Men när hon säger att hon börjar bli orolig, då börjar fan jag med bli det.

Vill inget hellre än att hon ska få bli frisk.

Jag hade mer än gärna tagit över hennes sjukdom med. ( turberkulos)

Ett PM till mig själv måste börja träna på allvar och försöka fixa med solningenför fuck vad min hy har blivit dålig av min medicin.

Men som vanligt kämpar jag på!

Håller modet uppe och gör det bästa av allt!

Peace out

//Flippz

Out off order

Inköp...

Var inte alls pigg på att stiga upp idag, skulle vara hoss arpetsterapeuten kl 09:00 och jag somnade runt 6 tiden.

Måde fan ikke bra när jag steg upp heller, massa skumma känslor i kroppen.

Varmt ångestfyllt tryck i bröstet.

Men jag tog på mig och började gå.

Trycket blev mer o mer intensivt. Jag tar upp telefonen och ringer för att avboka.

Får inte tag i henne. Trycker i mig en stecolid och fortsätter vägen till psyk.

Efter ett tag så börjar trycket försvinna och jag kan slappna av lite.

Vi pratade lite allmänt runt adhd och fick med mig lite papper jag kunde läsa för att förstå lite mer vad det som är som händer i min kropp osv.

Efteråt styrde jag mina steg mot hemköp så jag kunde handla hem lite mjölk o annat skit.

Kände att jag var så pass så jag kunde klara av det.

Väl där inne tänkte jag att varför inte unna mig själv något extra för en gångs skull.

Så köpte mig en ny borste (tror det heter svinborste el nåt ska i vart fall vara lättare att borsta ut håret) Oliv schampoo och balsam och annat krims krams.

Så ska ta ett långt avslappnande bad imorgon om jag nu kan ligga still så länge. :)

Peace out

//Flippz

okej nu får det va nog!

Vet att jag spyr ur mig en hel jävla massa om detta, men är så fruktansvärt trött på panikattackerna.

Tänkte ha lite soffhäng med hunden ikväll till nån  film och käka lite gott. 

Så jag tar hunden och drar ner för ta ut pengar och gå till alhulmlas (?) för att köpa lite godis.

Vägen dit gick hyfs. Sätter Tekkla utanför och går in. Finns en annan person där med plus ägaren.

Jag står och kollar chipsen, det kommer in ytterligare en person. 

Då smäller det. 

Känner hur jag får svårt för att andas, hur en obehaglig värme sprider sig från magen upp till bröstet och jag börjar känna dom välbekanta domningarna i armen.

Känns som jag e på väg att trilla.

Händerna är fuktiga av kallsvett.

Jag tar en påse betalar och drar ut.

Försöker få in lite frisk luft medans jag tar tekkla och vi drar oss hemåt.

Väl hemma börjar det lugna ner sig igen.

FUCK

Är så sjukt trött på detta helvetet.

När ska det sluta? Varför kan jag inte ta kontroll över det?

Och varför efter så många år är jag fortfarande rädd för attackerna?

Vet ju att jag inte kommer dö, men ändå känns det som att nu är sista stunden kommen.

Men jag fortsätter kämpa!

Jag ska klara det.!

Peace out

//flippz

Nu brinner det i knutarna....

Mitt vanliga flyt har kommit tillbaka nu. Lite stressad över att hitta lägenhet innan den sista november.

Hade en på g jag skulle hyrt i andra hand som hade köpt mig ytterligare några månader att hitta eget fast boende.

Men killen jag skulle hyra av blir försenad med sitt han skulle ordna med, så det är kört där med.

Så nu e det verkligen panik.

Vad gör jag åt det, jo jag söker allt möjligt runt om Ystad med.

Och om jag känner mig rätt kommer jag bara sätta mig ner snart och skita i precis allt, det får liksom gå som det går. 

Pallar icke stressa.

Och kan inte göra mer än vad jag gjort.

Satt upp mig i bostadskö på diverse hyresvärdar i stan, skickat in en presentation på mig själv som komplettering av ansökan.

Skickat in ytterligare förslag till dom som har policyn att inte ta in folk med anmärkningar trots borgenär.

Men fortfarande fått ett nej.

Blivit medlem på en sida som kosta 149 kr för 60 dagar.

Skrivit ner dom hyresvärdar som listades där, även dom privata.

Så ska ringa runt till dom på måndag efter jag varit hos arbetsterapeuten .

Sen får jag väl ringa soc med och kolla upp om dom fortfarande kan bistå med någon sorts hjälp till boende.

Så ingen kan ju säga att jag ligger på latsidan direkt när det gäller att hitta nått.

Ska bli kul o se vart jag hamnar denna gången.

Peace out

//Flippz

Livet.....

Då vart snart måndagen slut och livet flyter på som vanligt.

Har haft min underbara dotter hos mig i helgen.

Hon har varit ute en del med sina vänner, men det är sånt man får ta, hon är ju trots allt 13 år,

har inte tid med mami ju.

Vi har ändån hunnit med lite mys. :)

Innan hon åkte hem så  bestämde jag mig för att vi skulle gå till hemköp.

Var somvanligt sjukt jobbigt att gå  ut och fich små attacker , och inne på hemköp började en större attack bryta ut.

Jag försökte på alla sätt o vis klamra mig fast vid något och få in annat i tankarna.

Och jag lyckades denna gången att bemästra den.

Väl framme i kassan vart jag dyng sur , mindre nice.

Kunnat tro det ös regnat ute eller nått.

I  vilket fall när vi går igenom åhlens på vägen ut så tänkte jag varför inte utmana mig själv lite.

Så jag och Felizia gick bort till underkläderna och kolla lite.

Köpte en bh och lite trosor till henne.

AAAAAAAAAAAA

Min tös är stor!!!!

Men ja det är ju inget man kan förhindra precis att dom  blir äldre. :)

Så är bara att njuta av stunden och vara glad över att hon faktiskt inte tycker det är pinsamt att vi gör sånt ihop.

<3

På vägen hem gick det bättre och kände inte ångesten eller den sociala fobin vara så tryckande.

Sen blev det att kasta på tösen på bussen.

Det  är lika jobbigt varje gång att säga hej då.

Jag stålsätter hela mig för att inte visa något för henne.

Och oftast så bråkar vi den sista stunden med.

Men jag tror det är för båda inte vet hur vi ska släppa ut vad vi egentligen känner eller visa hur jobbigt det är.

Jag älskar min dotter över allt annat på denna jorden.

Och när jag flyttade upp till Kalmar och Felizia flyttade till sin pappa så var det inte det lättaste beslutet jag tagit.

Men jag började må sämre och sämre.

Och aldrig jag ville att Felizia skulle se mig så.

Det var förkrossande att inte ha henne hos sig varje dag,.

Det går inte beskriva den smärtan.

Och den finns fortfarande kvar.

Den är där dag som natt.

Men jag måste fortsätta kämpa.

Inte bara för mig sj utan för min dotters skull.

Det bästa jag åstadkommit här i livet är min dotter.

Peace out

//Flippz

OMG OMG OMG OMG!!!!!!!

 Ja ni ser rätt!

Jag har fått på mig en one piece eller jumpsuit som det med kallas för.

Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle ta på mig en sådan, tills min älskade dotter dyker upp med en sån idag som jag skulle ha.

Omg omg omg tänkte jag , hur ska jag slingra mig undan det här på ett snyggt sätt?

Efter en inre hetsig diskussion med mig själv, vilket jag förlorade så tog jag emot med ett leende.

Och självklar skulle mamma ha den på sig. Så jag får strikta direktiv om att jag måste ta av mig mina kläder förs och sen ta på mig den.

Jag behöll ett linne på och sen zippar jag upp.

NEJ NEJ NEJ mamma hör jag Felizia strängt säga dra upp zippen längre linnet ska inte synas.

Skamset sänker jag blicken och drar upp den en bit till.

Då rusar dottern emot mig och suckar nej såhär , se nu ser man inte linnet alls.

Visste inte att det fanns regler till en sån här stor babydress som jag tycker det är.

Dumma mig som inte håller mig uppdaterad på dagens *host host* mode.

Och eftersom jag är en person som bjuder på mig själv så delar jag med mig av bilderna vi tog.

Och ja den är ROSA det är ett ännu större OMG OMG OMG!!!!

Jag i en helt rosa dräckt, vart är världen på väg.

Det är sådana här saker man gör för sina barn, man tar på sig något man ogillar plus att färgen inte direkt är min favorit.

Men att få se sin dotter skina upp och le är guld värt.

Så ja för henne kan jag rubba en massa principer.

Och detta var en av dom, jag skulle aldrig dra på mig en sådan här,

se på mig nu.

hahaha

Det som är värst är att jag faktiskt tycker den är uber mysig.

men schhhhh säg det inte till någon

Vad  har mer hänt idag hmm, ja jag möte upp Felizia och hennes farmor vid biblioteket.

Sen drog jag och fille hem träffade L så han hängde på , sen satt jag o han och pratade där ute i 2 timmar.

Kände av ångest skiten hela tiden men försökte ignorera den helt,

och jag klarade stanna i situationen.

Kanske inte är något speciellt för andra men för mig var det en seger.

Men shit vad trött jag var när jag gick in igen. 

Men ikke att jag skulle sova, hade tvätttid vid fem så vart bara att hålla sig vaken.

Satte igång tvättandet , träffade C andra rundan till tvättstugan stannade och prata med henne en bra stund.

Gick bra det med även om kroppen skrek att jag skulle sticka därifrån.

Jag försökte prata lugnt och sansat,

Vilket inte är min starka sida eftersom jag känner mig helt hyppad.

Jag och Felizia fixa sista tvätten vid 23 och sen mös vi ner oss i soffan och hade räkfrossa .

Nam nam nam nam 

Nu sover min lilla ängel gott och vår hund har kurat ner sig med mig i soffan och snarkar som Fan. 

Detta är livet,

detta är vad allt handlar om för mig.

Min underbara dotter,

kommer kämpa om så livet ut för att vara den bästa mamman i världen för henne trots mina tillfälliga begränsningar.

Nu är det min tur att mysa ner mig i min rosa kreation och försöka locka till mig john blund

Peace out

//Flippz