Förlorad vän...

Var ett tag sen jag satte mig ner för att skriva ordentligt.

Men har så mycket i huvudet just nu och sånn jävla kaos inom mig.

Och jag skriver inte för andras skull, jag skriver för min egen skull.

Vet inte riktigt var jag ska börja, känns som allt kommer bli en enda röra av det jag skriver, men då får det fan bli det för måste få ner det.

Jag förlorade en vän i helgen pga att jag sa vad jag tyckte, hade gått en längre tid med tanken om att säga ifrån men visste vad konsekvenserna skulle bli eftersom personen inte kan ta att man är av annan åsikt.

I vilket fall så börja jag bli mer och mer ledsen över personens sätt.

Läste statusar om att *behövde sina amerikanska vänner* *behövde en riktig vän*

Saken hör till att dom amerikanska vännerna är ju personens kristna vänner osv. Fine nada problem.

Sen läser jag i personens blogg där det skrivs  att h*n bara ville ha en enda riktig vän som tog h*n för den h*n var, och att h*n kände sig så ensam.

Och denna personen har jag ställt upp som fan för, lyssnat på, gett råd, hjälpt så gott jag kunnat.

Aldrig kritiserat valen denne har gjort eller hur h*n lever sitt liv.

Och man fick höra att man var personens bästa vän för man behövde inte göra sig till med mig.

Ursäkta varför skrivs då sådana saker?

Fatta hur jävla sårande det är när man gjort så mycket för en person och sen får läsa allt detta.

Vad är problemet är man inte fin nog längre?

Eller är det bara ett buhuuuu det är så jävla synd om mig?

Inte någonstans nämns det om allt jag gjort, nej jag kräver ingen medalj men lite uppskattning eller ett tack, sist personen kom till mig så tröstade jag och gav mina råd igen osv.

Efteråt ser man hur h*n tackar gud bla bla bla. 

Så när jag fick se att h*n skrev att h*n behövde sina amerikanska vänner så mycket, fick jag helt enkelt nog och fråga om inte dom svenska inte dög längre.

WOOOOOOOOOOOOOOW

Där bröt helvetet loss:

Vad e det med dig Jessica , börjar tro du har extra dålig period, blablabla.

och 

Ska du be för mig Jessica, du som är så troende.

Du är en idiot du gör bort dig själv.

Ni tillför inget på min fb sida

Ja, då får jag väl vara en idiot i dina ögon då.

Du vet ju själv vad du förlorat.

Bara för jag inte är troende betyder det inte att jag inte kan finnas där ändån, eller?!

H*n tog bort mig som vän från FB , men detta är riktiga livet man kan inte trycka på delete bara så försvinner man.

Så fort någon säger emot eller är av en helt annan åsikt än dig så försvinner dom ur ditt liv.

Hur många ggr har du inte tagit bort din syster för hon sagt sin mening?!

Och när hon satte igång häxjakten på dig, vem var det som försvara dig då?!

Vem satte ner foten för din skull?!

Vem har lyssnat på allt ditt skitsnack om andra människor och bara suttit och nickat och hållt med för man inte orkat ta fighten då?!

Men ändå ser jag hur du springer och slickar röv på dessa människor.

Så desperat att vara med det *coola* gänget att du glömmer bort vilka som är dina riktiga vänner.

Och att det inte finns något *inne* gäng i denna staden, bara vanligt folk som syns lite mer än andra.

Och sen det du skriver på din status på fb om andra människors hygien.

När jag argumentera emot det för att folk ska förstå att där kan ligga andra orsaker bakom så sågar man allt du säger, hur det nu hängde ihop vet jag fortfarande inte. Men antar att du menar så fort man varit av annan åsikt så sågar man dig.

Sen raderar du hela inlägget.

Hur kan du då säga att du står för vad du tycker?!

Men nu är du ute ur mitt liv, många säger att det var det bästa som kunde hänt, för du tog så mycket energi från mig.

När jag behövde dig.

Då ignorerade du mig totalt.

Du kommer inte in i mitt liv igen.

du får hitta någon annan som är villig att göra det jag gjort i åratal.

Jag visste som sagt att detta skulle ske, men jag var beredd att ta konsekvenserna denna gången.

Man ska inte behöva ta hur mycket som helst utan att kunna säga ifrån.

Jag har riktiga vänner i mitt liv nu som inte bara tar utan dom ger med.

Massa mer.

Och det är så vänskap ser ut.

Man ger och man tar.

Jag vet att hur du kommer prata om mig, men jag bryr mig inte, dom som känner mig vet sanningen och du har ingen anledning att snacka skit om mig.

Men jag vet hur du är, jag känner dig.

Har sett detta hända förr.

Men jag ger dig det.

Trotts allt så önskar jag dig ett bra liv och att du lär dig ta vara på dom människorna som faktiskt finns där för dig.

Peace out

//flippz