Det var inte igår .....

..... man skrev. Har hänt en hel del sen sist, som vanligt. Mitt mående är fortfarande likadant, ångest som gnager sönder mig inifrån. Har hamnat på psyk med. Det som jag alltid sagt att jag inte skulle. Men här e' jag, varit här sen 1 månad tillbaka.

Slipper mediciner åtminstone, har bara stecolid vid behov och hade det inte varit för att dom är beroendeframkallande och att man blir tolerant och måste öka efter ett tag så hade jag tagit varje dag bara för att slippa detta.

Men har i vart fall fått en riktig psykolog nu som jag ska gå till 2 ggr i veckan i 3 månader, jag hoppas verkligen det hjälper. Jag vill må bra och kunna jobba igen, vill kunna leva livet igen utan att hindras av panik och ångestattacker.

Igår kröp det i hela kroppen på mig och idag har jag ett enormt tryck över bröstet. Jag gör allt för att kämpa och hålla mig kvar. Men vet fan inte hur länge jag orkar.

Tänker på Felizia hela tiden, samtidigt så känner jag att vafan är jag för en mamma egentligen kan för fan inte ens gå utanför dörren längre :(

Önskar av hela mitt hjärta att jag snart slipper den här skiten.

För min dotters skull.

Peace out

//flippz