Fix me .....

Hade jag kunnat hade jag slitit sönder mig själv för att komma bort från den här känslan. Minsta lilla ljud igårkväll utlöste en obehaglig ilning i hela kroppen på mig, som en stött, och jag hade ett konstigt pirr eller vad man ska kalla det för runt hjärtat. Trodde jag skulle få känna mig lite okej när jag gick upp idag men näfan.

Försökte somna om efter frukosten men det gick inte , för mycket ljud från *rumskamraten* och för mycket krypningar i kroppen.

Bestämde mig för att gå ut, inte varit ute sen i söndags, det gick okej men kroppen är på helspänn hela tiden. Vänsterarmen upp runt hjärtat har jag en konstig känsla,, halvt av domnad och stickningar. Kan detta verkligen vara ångest?

Sen att jag förmodligen kommer skrivas ut nu gör inte saken bättre, känner en enorm press på mig.

Är ju inte bästa miljön att komma hem till , och jag behöver lugn och ro för att kunna försöka jobba på detta själv.

Önskar verkligen att jag hade haft ett eget krypin.

Känner mig så enormt maktlös.

Varför ska det alltid finnas människor som ska styra och ställa över en?

Varför, när man väl hamnat på ett sånnt här ställe ska man bli utkastad innan man känner sig stabil nog att inte ta till självskadsmetoden?

För som jag har känt nu så är jag riktigt nära att göra det.

Vill bli frisk nu..... 

:(

Peace out

//flippz