I take a couple uppers.....

I take a couple uppers
I down a couple downers
But nothing compares
To these blue and yellow purple pills

Varit inne hoss läkaren idag fått två diagnoser faställda (eller ja hon titta i en bok och jag uppfyllde dom sakerna. Sj anser jag att man ska utredas, eftersom det kan faktiskt vara så att det ligger något annat bakom eller att det är något annat. Hur eller hur så känns det inte seriöst att få en diagnos utan gått på grunden) och så väntar jag på en adhd/add utredning nu med...

Första domen var Borderline känslomässig personlighetsstörning, deet visste jag ju redan.

Andra var borderline impulsivitetsstörning eller något , hon tappa bort mig någonstans. Man ska uppfylla åtminstonde 3 punkter av fem, i båda fallen uppfyller jag alla fem punkterna har ingen aning om vad det betyder. Men får väl veta mer sen.

Sen har jag socialfobi tror det var medel eller nått och

Ångest och panikattacker.

Och här blandar vi in lite GAD med.
enligt dom på psyk.

WOHOOOOOO

Vill ge mig ny medicin igen men jag är sjukt avskräckt från den skiten nu sen allt dom prackat på en.

Men denna skulle inte vara i antidepressions klassen utan mot psykoser och annat knas.

Ska jag våga prova eller ska jag stå på mig helt och hållet denna gången med mitt nej.

Att jag vill ha kbt eller annan form av träning och om det inte skulle hjälpa att jag då tänker om och börjar testa medicin igen.

Plus att jag tycker inte dom ska trycka i mig massa medi om jag ska utredas.

Hur eller hur så tänker jag inte ge mig förrens dom verkligen tar sig tid att utreda mig så jag kan få rätt jävla hjälp och kunna börja leva normalt igen.

För detta är fan inte kul och det är definitivt inte jag.

Jag är en öppen och jävligt rolig,social, clownig tjej som alltid varit bland mycket människor och jobbat med människor.

Får la se vad som händer på nästa besök, detta var ju bara ett bedömningssamtal så denna läkaren träffar jag inte längre.

Och det är också en sak man kan bli tokig på att man hela tiden har nya läkare och att man måste gå igenom sin livshistoria med dom för på något sätt har dom missat det där med att kommunicra med varann.

Mycket märkligt.

I vilket fall glad ihågen med  lugnande i kroppen bestämde jag mig för att gå ner till min underbara vän S efter mötet. Jag tänkte va tuff och trottsa mina rädslor och min ångest.

Tog ett stadigt tag om min krage stoppa ett äpple i munnen och började mn vandring ner till henne.

Det pirrade lite i kroppen på mig ... Jag revolterade, jag tog makten...

Och ja jag klarade det en liten stund sen började obehaget krypa sig fram.

Så D och S körde mig hem ... ut till landet där människor är sällsynta.

Och där på hemmaplan släppte det lite.

Kände mig lite halvtrött så satte mig och plugga lite spanska sen däcka jag fram till maten.

Och nu sitter jag här , svårt för att andas och koncentrera mig.

Ska man kasta i sig lite lugnande eller rida ut stormen och hoppas på morgondagen blir bättre?

Jag väljer det sista alternativet.

Tar min hund och går en runda sen myser ner mig i sängen och kastar på en film eller spelar lite.

Det får humöret avgöra.

Peace out

//Flippz