Det är ett under om jag själv hänger med i mina humörssvägningar.
Kan inte förstå hur i helvete det kan ändras så snabbt.
Det som skrämmer mig mest är att jag är fullt medveten om vad jag gör
men ändån kan jag inte stoppa skiten.
Hoppas verkligen jag får komma in på dbt/kbt träningen här i stan snart,
för detta kan inte fortsätta.
Sen har man myror i kroppen konstant med och kan inte koncentrera sig på något.
Har 1000 saker jag vill göra men tröttnar så jävla fort när jag väl sätter igång.
Eller blir jag tvärtom som en jävla torrpundare och snöar in helt på en sak och då går det inte få kontakt med mig.
Kan fan släppa en atombomb utan jag reagerar.
Men det som är det absolut jobbigaste det är den här dagliga ångesten och alla tankar som inte det går att få nått grepp om. Trycket över bröstet och tungt för att andas.
Utlöser ju oftast panikattacker. :(
Men som jag sagt innan och jag säger igen.
Jag ska fan klara detta.
Det är mitt liv och det är jag som ska ha kontrollen över det inte nån jävla löjlig sjukdom.
peace out
//flippz
0 kommentarer:
Skicka en kommentar