Igår mådde jag hyfsat, så pass att jag tänkte ikväll går jag till kiosken och beställer mig en burgare.
Mest för att träna att vara ute bland människor.
Dagen led mot sitt slut och det började bli mörkt ute, så jag tog tekkla och börja traska dit. Satt ett par på uteplatsen och två som stod och beställde. Så jag gick runt om för att vänta ut, sen vände vi och gick tillbaka, hade inte sett att vid uteluckan var det mer än två pers var ett helt gäng som va där. Så jag börja gå hemmåt. Men när jag går förbi uteplatsen ser jag det paret gått hem så jag kan gå in i kiosken och beställa istället.
Jag snubblar över orden när tjejen ska ta min beställning.
Känner hur svetten blir mer och mer påtaglig. När jag sedan ska betala känner jag hur jag får riktigt svårt för att andas och att paniken är nära,vill bara där ifrån, men jag stålsätter mig och genomför allt. Går ut till tekkla och försöker klappa henne och lugna ner mig. Nog fan kommer där en på motorcykel och kör fram till oss och hälsar . Ser inte vem det är pga hjälmen. Var en gammal polare som jag inte träffat på riktigt riktigt länge. Han får en kram och vi pratar lite.
Kändes som jag gick på speed eller något, kunde inte stå stilla och viste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Han måste ha undrat om jag gick på något, det hade fan jag gjort. Snubbla över orden och kunde fan inte säga en mening rätt. Ville bara sjunka genom jorden hur fan lyckadea gan känna igen mig? Hade keps på mig och satt på huk vid min hund. I vilket fall så tog alla mina krafter nästan slut. Ville bara få min mat och gå hem.
Han körde tillslut och jag gick in för att vänta på min mat.
Väl hemma blev jag så jävla trött hur i helvete kan man bli det? Är. Det för man använder varje del av kroppen för att stålsätta sig och försöka stanna kvar i situationen?
Min hunger hade i vart fall försvunnet.
Skrev ett mail till honom sen på fb och förklarade lite hur läget var.
Sen blev det duschen IGEN.
Just nu försöker jag komma på ett annat sätt att kamoflera mig på tills jag är bättre.
Ska gå till willys för hämta ut ett paket. Får se hur det går. Vet inte om jag ska försöka utan mina livräddare i mig eller om jag helt enkelt bara ska acceptera att jag inte klarar mig utan dom i visa situationen än.
Peace out
//Flippz
Mest för att träna att vara ute bland människor.
Dagen led mot sitt slut och det började bli mörkt ute, så jag tog tekkla och börja traska dit. Satt ett par på uteplatsen och två som stod och beställde. Så jag gick runt om för att vänta ut, sen vände vi och gick tillbaka, hade inte sett att vid uteluckan var det mer än två pers var ett helt gäng som va där. Så jag börja gå hemmåt. Men när jag går förbi uteplatsen ser jag det paret gått hem så jag kan gå in i kiosken och beställa istället.
Jag snubblar över orden när tjejen ska ta min beställning.
Känner hur svetten blir mer och mer påtaglig. När jag sedan ska betala känner jag hur jag får riktigt svårt för att andas och att paniken är nära,vill bara där ifrån, men jag stålsätter mig och genomför allt. Går ut till tekkla och försöker klappa henne och lugna ner mig. Nog fan kommer där en på motorcykel och kör fram till oss och hälsar . Ser inte vem det är pga hjälmen. Var en gammal polare som jag inte träffat på riktigt riktigt länge. Han får en kram och vi pratar lite.
Kändes som jag gick på speed eller något, kunde inte stå stilla och viste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Han måste ha undrat om jag gick på något, det hade fan jag gjort. Snubbla över orden och kunde fan inte säga en mening rätt. Ville bara sjunka genom jorden hur fan lyckadea gan känna igen mig? Hade keps på mig och satt på huk vid min hund. I vilket fall så tog alla mina krafter nästan slut. Ville bara få min mat och gå hem.
Han körde tillslut och jag gick in för att vänta på min mat.
Väl hemma blev jag så jävla trött hur i helvete kan man bli det? Är. Det för man använder varje del av kroppen för att stålsätta sig och försöka stanna kvar i situationen?
Min hunger hade i vart fall försvunnet.
Skrev ett mail till honom sen på fb och förklarade lite hur läget var.
Sen blev det duschen IGEN.
Just nu försöker jag komma på ett annat sätt att kamoflera mig på tills jag är bättre.
Ska gå till willys för hämta ut ett paket. Får se hur det går. Vet inte om jag ska försöka utan mina livräddare i mig eller om jag helt enkelt bara ska acceptera att jag inte klarar mig utan dom i visa situationen än.
Peace out
//Flippz
1 kommentarer:
Att vara sjuk och ändå försöka utmana o pressa sig själv är riktigt starkt.. Vinnar mentalitet . bra jobbat
Skicka en kommentar