Livet e fan knas ibland... så nu måste jag stanna upp

 den 28 juli 2009 kl. 19:58

Varför ska människor som kämpat sig igenom livet aldrig kunna få slappna av och njuta av kärleken, livet stunden som finns här och nu.Alltid gå på helspänn och undra när man ska snubbla över nästa fuckade sak . Och göra ens liv till ett svart hål igen. Jag vill lära mig slappna av. Kunna glädjas åt saker. Sluta tro att alla vill en illa

eller om nån e snäll undra va fan dom får ut av det ... Menar hallå varför skulle nån vara schysst mot mig liksom. 

Jag vet vem jag är men samtidigt inte....

jag är jävligt förvirrad

en förvirrad lillflippe ibland najs ibland inte

Vill våga släppa in någon helt in på mitt liv men e rädd att förlora.Omgiven av falska människor och ingen fast grund att stå på har jag växt upp i, då är det svårt att släppa taget om den enda trygghet man känner till.

Det e det som e det sjuka att för mig e trygghet inte vad det är för dig.Jag finner trygghet i kaos då vet jag vad jag kan vänta mig.

Men jag vet vad jag funnit nu ivart fall och det kan kanske bryta mitt mönster 

ta mig ur allt jävla skit......

Våga hoppas, Våga släppa taget.... välkommen in

När allting svartnar
när lågan så smärtsamt blir utblåst
finns ingenting kvar
när minnet gräver sig djupt likt en kniv
genoborrar mig med bilder från det förgågna
orkar jag inte sätta emot
Jag faller med den kalla vinden
som ett vissnat löv utan liv
Ingen mark under mig som tar emot
Inget slut som lättar mitt lidande
Mitt inre e kallt och dött.
Ärren efter svekets piskor som rivit mitt skinn i trasor
Böder med tårarna från mitt tomma skal.
Min kropp min själ är borta....

//Peace out

Peace out

//Flippz